IdaHjorth

sitter också och funderar på livet, jag har så många tankar i mitt huvud just nu. Jag vet inte vad jag vill bli, men jag vet vad jag vill göra just nu. Jag vet inte hur jag ska få nån utbildning eller karriär, men jag har tankar på att börja på komvux och plugga till något där, men ändå VAD VILL JAG BLI? Jag har inte testat på allt, jag har ett jobb som jag trivs med nu och jag älskar verkligen barn, men vill jag vara på samma jobb, samma rutiner samma saker hela tiden tills jag dör? eh ne? men ändå måste man ha ett jobb för att få pengar. Jag vet vad jag vill och jag vill resa jäkligt mycket och upptäcka andra kulturer, åka till fattiga människor och kanske hjälpa dom att tänka possitivt fast man inte får nån mat eller vatten varje dag. Jag vill göra något bra för världen, men ändå inte synas hela tiden. Jag är livrädd för att stå och redovisa/hålla tal inför en stor folkmassa eller en liten klass. Ibland är jag inte så stark och vissa dagar har jag ingen självkänsla eller självförtroende, jag jobbar jätte mycket på min självkänsla, jag har aldrig haft den på topp. dels beror det på när jag var mindre och det har blivit så nu efter flera år. Jag fyller 19 år i December och hur vill jag leva mitt liv? det kan bara jag svara på. Jag har varit jätte bekväm i alla mina år, jag har fått allt jag pekat på när jag var liten och ända tills nu, jag börjar känna stort ansvar nu, jag ska betala hemma nu varje månad och det gör inte mig något, kanske får jag en liten (stor) spark i arslet och vet att nu kan jag klara mig själv, utan att ha mamma där hela tiden, jag vågar knappt gå till banken eller arbetsförmedlingen utan att ha någon med mig, men det är sånt jag måste jobba med mig själv med, jag är inte det här lilla enda barnet längre som fick allt jag ville, hade den tryggheten. Jag måste först och främst hitta en trygghet i mig själv, och det har jag till en viss gräns sen kan jag bara känna att jag är så värdelös och inte tror alls på mig själv och bara drar täcket över huvudet och är i min lilla egna värld där allt är frid och fröjd. Men jag har min bästaste vän ! Min Daniel som jag så mycket älskar och han så mycket älskar mig och gillar mig för den jag är. ibland kan jag tro varför han ens är tillsammans med mig,men jag vet det nu, det tar bara ett jävla tag och fatta det.

Var tvungen att skriva av mig någonstans